Jag är nu klaaaaaaar med första delen av min bok!!! HALLELUJAH!! <3 

Såhär ligger det till: Eftersom att jag inte fick så mycket skrivande gjort som jag hade planerat, så har jag delat upp boken i fem delar. Del 1 är den som ni kommer få läsa och recensera på min nya hemsida sen (ville verkligen skriva hela boken, men det var alldeles för mycket som jag ville ha med, tiden räckte inte till). Jag planerar att göra alla fem delar runt 60-80 sidor, och när alla är klara så sätter jag ihop dem till en bok och (förhoppningsvis) skickar in till olika bokförlag! :D (jag blir helt till mig bara av tanken!) 

Så, ja. Del 1 är klar ^^ Och det jag måste göra nu är att fixa hemsidan. Jag är fortfarande inte nöjd med designen dock... så jag får fundera lite till. Och så själva domän namnet.... så himla svårt att komma på nått bra :S 

Som det ser ut nu så kommer jag alltså att fortsätta skriva boken och driva den nya hemsidan även efter studenten. Och alla delar av boken kommer att läggas upp där för att jag ska kunna få så mycket feedback som möjligt :) 

Jag säger givetvis till när sidan är öppen för besökande och när boken är redo att läsas. Det borde bli i slutet av Mars! 

Del 2 planeras läggas upp i slutet av sommaren, typ Augusti/September ^^ 

60 sidor. 

21 050 ord. 

Det är mitt rekord nu och jag är galet stolt ^^ 

Nu var det ett tag sen jag skrev något angående min bok. Men jag kan säga att mycket har hänt! :) 

1. Jag har skrivit ca 60 sidor. Tanken var att boken skulle sluta på 130, men i nuläget är jag osäker på om jag kommer hinna det. Så antingen får jag monsterskriva (skriva non-stop vid varje ledig stund), eller förkorta boken lite och stanna vid kanske 100 sidor. Vi får se :) 

2. Jag har fixat en egen domän till min blivande hemsida, så allt som fattas är för mig att göra klart designen! Woohoo! 

3. Och här kommer det roliga nyheter! 

Jag hade ju planerat att göra bilder till boken, men efter många försök gav jag upp idén. Jag kunde varken rita eller ta tillräckligt bra bilder själv. Men så sent som idag kom min räddare i nöden: min gode vän Johanna. Hon är fantastiskt duktig på att rita och hon erbjöd sig att göra bokens illustrationer. I utbyte köper jag choklad till henne i skolans cafeteria. DEAL! Då vart jag lycklig :) 

4. Sen har det blivit titelbyte också. Första titeln jag ville ha till boken var "Ta vad du vill". Men efter att berättelsen har utvecklats och förändrats och hamnat på lite oplanerade vägar så kände jag att den titeln inte riktigt passade längre. Istället ska den heta "Världen är elak", efter en låt med samma namn av Andreas Grega som jag verkligen gillar. ("Ta vad du vill" var också inspirerad av en låt av honom). Jag lägger in låten "Världen är elak" här nere om ni vill höra den. Den är grym och texten beskriver bokens huvudpersons känslor mycket väl. 

(Det här var den enda videon jag kunde hitta med den låten, och den spelas två gånger. Men det är rätt låt i alla fall! :D ) 

5. Responsen till inlägget "Efterlysning: Bokrecensionsbloggare!" var jättebra!! Tänk att så många av er vill recensera min bok ^^ Det gör mig så himla glad och lättad och era fina kommentarer har verkligen pushat mig! :) Taaack! 

Hmm. Jag trode att jag hade mycket mer att berätta. Men det här var visst allt :)
Om du läste allt: Grattis! 

Tjenaaaaaa! 

För de som inte vet: jag går sista året på gymnasiet och mitt projektarbete är att skriva en bok. Det är en dystopi, utspelad i framtiden, och med en övernaturlig twist. Min målgrupp är unga vuxna (ca 13-25 år). 

Jag behöver lite hjälp från er bokbloggare! 

Målet med projektet är att inspirera och att skriva en bok som innehåller sånt som unga läsare brukar vilja ha i böcker (enligt många recensioner jag läst). Saker som kärlek, action och äventyr, men även vanliga problem och karaktärer som man kan relatera till. För att veta om jag nått mitt mål eller inte så måste jag ju få veta era åsikter. 

Så jag ville nu se vilka av er som känner att ni skulle vilja läsa och recensera min bok? 

Jag frågar såhär tidigt för att kunna försäkra mina projektlärare om att jag har en publik som väntar och att jag har någon slags plan. Jag kommer alltså att visa några av era bloggar för dem så de vet att jag har något på gång och att jag inte bara sitter och slackar ungefär. Sånt här är mycket viktigt för mitt betyg. 

- Boken kommer att finnas tillgänglig, gratis, på min hemsida som jag håller på att bygga upp (länk kommer när den är klar). 

- Boken kommer inte bli mer än ca 130 sidor så den blir avsevärt mycket kortare än de flesta böcker. Det är på grund av tidsbrist, tyvärr. 

- Den planeras bli klar i början av April och jag kommer att behöva åtminstone några recensioner till min presentation (som ska hållas inför hela skolan och mina lärare!!!!!) i slutet av April. Så recensionstiden blir bara ca 2-3 veckor. Så det är kanske tur att boken inte är så lång. 

- I min presentation kommer jag att läsa några utvalda citat (både possitiv och negativ kritik) från de recensioner boken fått och såklart säga vem som skrivit recesensionen i fråga. 

- Alla bokbloggare som skrivit recensioner kommer att bli länkade på den nya hemsidan och här på bloggen också givetvis. 

- Har du ingen blogg så får du mer än gärna maila mig din recension. Och på min hemsida kommer det troligen att finnas något slags kommentarsfält eller en gästbok där man kan skriva sina åsikter. 

Kort och gott: vill du recensera min bok? Ju fler desto bättre :) 

Tack på förhand! Kram! 

Jag rotade bland mina gamla dokument och hittade något som jag hade srivit till min gamla blogg för ganska exakt ett år sedan. Det var en beskrivning på hur jag planerar mina böcker. Jag vill minnas att många gillade tipset, även om det är rätt så välkänt. Men jag tänkte i varje fall att jag skulle lägga upp det här så att det finns. :) 

Texten är kopierad och oändrad, skriven i december 2010. 

Förut när jag försökte skriva böcker så kom jag på någon halvbra idé och jag skrev genast ”Kapitel 1” och började skriva rakt av från början. Inte så smart. För det slutade alltid på samma sätt, att jag nådde mitten av kapitel 3 och inser att jag bara svamlar och att ingen kommer förstå vad det ska föreställa. Till slut vet jag inte ens själv vad boken handlar om. Orsaken är oftast att jag inte har ett mål, eller att jag har ett mål men ingen väg dit. Sen så finns det ju förståss de som har talangen att rätt uppochner skriva en bok direkt från början till slut, men det kan inte jag. 

Så jag insåg ju till slut att jag måste bli mer strukturerad och ha en lite mer planerad bakgrund till mina böcker. Så när jag kom på en idé så skrev jag ner väldigt kort vad som skulle hända i början, i mitten, och hur det skulle sluta. Bara väldigt kort sådär på typ en sida.
Sen skrev jag bakgrunder till de främsta karaktärerna. Det var viktigt för mig att veta vilka de var och hur de var relaterade till varandra. På så sätt hittade jag ännu fler karaktärer och vilken del alla har i berättelsen. Det blev då lättare att komma på saker som skulle hända och hur allt skulle sluta. 

Och så sitter jag där, och vågar inte börja skriva för att jag vet att det kommer bli samma sak igen. Så nu kommer mitt bästa tips: 

Skriv ”kapitel 1”, men istället för att direkt ge dig in på berättelsen, så skriver du som en lista på vad som ska hända i kapitlet. 

Exempel. 

Kapitel 1. 

• De är i skogen. Hör något i buskarna.
• Blir anfallna och förs till en grotta.
• Hör vad kidnapparna pratar om.
• Blir räddade.

Och där har man ett kapitel som skulle kunna bli flera sidor långt! Man bara lägger till personernas känslor, dialoger, förklaringar och beskrivningar ungefär. Ni fattar nog vad jag menar. 

Gör samma sak till varje kapitel tills du kommer till slutet. Det blir tusen gånger lättare att skriva boken då, enligt mig. Eftersom att man har ett mål med varje kapitel, och man har en väg att följa.
Och om du skriver en serie så kan det vara smart att göra den här kapitelplaneringen till alla böcker innan du börjar skriva. Det är inget måste, men jag känner mig säkrare om jag gör så. Eftersom man kanske kommer på något som kanske borde hända i första boken för att något ska fungera i tredje boken osv. Så måste man ändra och justera, vilket är mycket lättare om man fortfarande har en punktlista och inte en hel text. 

Som ni kan ha lagt märke till så gillar jag att skapa grafiskt material till mina böcker. Det är som ett sätt för mig att peppa mig själv. Och ett lite roligare sätt att visa er mina idéer istället för i bara text. :) 

Härom veckan fick jag för mig att jag skulle göra karaktärsbilder, så jag gjorde det. Även om jag inte är skitnöjd så kunde det ju lätt ha varit värre XD 

Och vem det nu var som kommenterade att jag skröt: Jag lägger inte upp sånt här för att visa mina skills, jag gör det för att jag vill att ni ska vara med mig i hela processen, jag vill visa min vision och få er respons. Både positiv och negativ kritik är välkommen så länge man håller sig på en schysst nivå. Och om någon upplever att jag skryter så ber jag om ursäkt, för att det är inte min avsikt. 

Här är fyra av mina karaktärer, ungefär så som jag föreställt mig dem. :) 

(OBS! Personerna i bilderna är skådespelare, jag tog originalbilderna från google och gjorde sedan om bakgrund, färgbalans osv.  och ögonfärger i Photoshop.) 

Framsidan har ni ju redan sett, eller ett exempel av hur framsidan skulle kunna se ut snarare (klicka HÄR om du inte redan sett den). Och nu kör vi samma sak med baksidan. Okej, så jag frågade en av mina boknördiga vänner hur hon tyckte att en baksidestext skulle vara. "Cheesy!" sa hon. För att även om folk inte vill erkänna det så gillar alla en härligt cheesy baksidestext. 

Jag gjorde mitt bästa, men innerst inne skrattar jag bara åt det XD 

Men i varje fall så får ni lite mer av en sneak peak på bokens handling: 

Ni är antagligen trötta på att höra mig säga saker som "aah, jag kan inte blogga för jag jobbar med skolgrejer åh blahblahblah." Men precis som många NoNo skrivare gör just nu (hur går det för er föresten? :D ) så skriver även jag som en tok. Projektarbetet alltså, det tar på krafterna, men kul är det. 

Ni vet inte så mycket om boken jag skriver... ingenting faktiskt X) Jag är extremt sneaky med det här projektet, eftersom  det är så pass viktigt för mig (och mina betyg :S ) och allt måste verkligen gå enligt planerna. MEN, nu ville jag ge er en liten förhandstitt på det här spektaklet. 

Så, mina lärare sa till oss i klassen att det var viktigt att projektet man gjorde skulle ha något form av dilemma eller ett budskap. Så jag funderade på vilket budskap min bok skulle ha och kom fram till att det handlar mycket om själviskhet och den girighet som man ser så mycket av i samhället. (Det är en dystopi jag skriver, om ni undrar. Alltså om ett framtida samhälle, som i t.ex. Hungerspelen.) 

Titeln jag planerar att ge min bok är...*trumvirvel*...: "Ta vad du vill". 

Damdamdaaaaaam! 

Jag fick en extrauppgift i Design och jag skulle då designa ett eget bokomslag med valfri titel. Jag valde förståss min egen. Och såhär skulle jag tycka att min boks framsida skulle se ut: 

Ser det ut som något ni skulle vilja läsa om ni såg den i en bokhandel? :) 

Men först vill jag att ni läser det här:

Jag vet mycket väl att klockan är halv fyra på morgonen, men jag kan inte sova. Dessutom känns mitt rum som Afrika så jag skulle ändå inte kunna somna ens om jag var dödstrött - vilket jag inte är.

Till poängen då...Jag satt och stirrade på fortsättningen till min berättelse... prologen ni vet. Stirrade på den ganska länge faktiskt. Och jag kanske känner mig nöjd med den nu, men jag är ändå rädd för att den ska vara dålig och att jag ska hata den när jag läser den igen om en vecka eller två. Och att ni inte kommer att gilla den.
En av anledningarna till att jag startade en bokblogg var bl.a. för att jag ville lägga upp mina texter och få respons... helst av människor som vill läsa dem.

Och eftersom att inte speciellt många visade sig vara intresserade av att läsa min berättelse när jag frågade er om det, så är jag ännu mer rädd nu för att lägga upp den.

Men jag tänker göra det ändå. Och så får ni läsa den om ni har lust med det. Och ge feedback om ni vill det. Ni är inte tvingade.

Om ni inte vill läsa texten, så vill inte jag heller att ni ska göra det. Hoppas att ni förstår vad jag försöker säga.

______________________________________________________________________

Läs början av berättelsen här om du inte redan gjort det :)

________________________________________________________________________________________________

       ”Jag dör... jag dör.”
Pojken. Den skadade pojken behövde hjälp. Han skulle dö om ingen hjälpte honom.
Men vad kunde Adrian göra? Ingenting. Absolut ingenting.
       Han sa det enda som just då fanns i hans hjärna, det enda han tänkte på och som han visste var sant. ”Vi är döda båda två.”
Hans ostadiga röst chockade honom. Adrian hade alltid varit den som synits mest av alla, tagit mest plats. Han hade varit den som dragigt till sig människor och som visste hur man talade till sig respekt. Men nu, nu kände han inte alls igen sig själv. Han borde inte vara här.
       Pojken hade tystnat lite efter vad Adrian hade sagt. Det enda som kunde höras var ansträngda flämtningar och Adrians egna andetag som gradvis blivit djupare och lugnare. Han stirrade fortfarande på människorna som låg runt honom. Det såg nästan ut som om någon bara slängt in dem där utan vidare. Bilden han fick i huvudet var absurd.
       Borta i hörnet låg en kille med asiatiskt ursprung på mage, med huvudet vridet så konstigt åt ena hållet att nacken säkert skulle knäckas om han vaknade med ett ryck. Över hans rygg låg ännu en gestalt. Adrian kunde inte se personens ansikte men av det långa, tjocka blonda håret att döma så var det en tjej.
Någon meter från sina egna fötter låg en flicka, med rödbrunt svall som var nära att falla ur sin hårsnodd. Och vid väggen till vänster, där låg två killar, den ene var mycket muskulös och iförd endast i badbyxor, och den andre var lite mindre och mörkhyad.
Till höger fanns den skadade pojken. Åt det hållet ville inte Adrian titta. Men han ville se vad som fanns bakom hans rygg så han roterade åt vänster för att slippa se pojkens förstörda kropp, men väl medveten om att han fortfarande fanns där, jämrandes och snyftandes.
       Adrian satt nu med ryggen mot det håll han just granskat och det första han nu såg var en matt, grå dörr som nästan smälte in i den lika gråa väggen.
Första instinkten sa honom att springa, att rycka tag i handtaget och springa hem till säkerheten. Men i nästa sekund kom en våg av tvekan. Han visste inte vad han skulle möta bakom den där dörren, och att den skadade pojken nu hade börjat gråta högljutt av smärta igen fick Adrian att vilja tänka en extra gång.
       Han gled med blicken över den del av rummet som han inte sett mycket av ännu, och på de människor som även där låg utslängda som trasdockor. Det var fler än han hade trott. Sammanlagt 15 stycken i rummet, med honom själv inräknad. Det var helt sjukt.
Sjukt, sjukt, sjukt!
       Ett obehagligt ryck i tyget på Adrians tröja fick honom att tjuta högt av förvåning och kom snabbt men smärtsamt upp på fötter.
Det var den skadade pojken igen. Han hade greppat tag i Adrians tröja och såg nu upp på honom med plågade ögon.
       ”Jag kan inte hjälpa dig!” Sa Adrian, med paniken sprudlande genom kroppen. ”Förlåt, men jag… jag vet inte vad jag kan göra. Jag är ledsen.”
       Fy fan vilken mardröm.
Varför hände detta honom?
       Han började gå runt i rummet, noga avvikande från de medvetslösa människorna. Dörren fanns fortfarande där, såklart. Men han hade en olustig känsla av att han borde stanna där han var och inte ta reda på vad som fanns på andra sidan.
Han hörde ett hasande ljud bakom sig och såg i ögonvrån hur pojken börjat släpa sig till väggen för att kunna sitta mer bekvämt mot den istället. Det gick sakta, och ett spår av blod följde honom på golvet från där han legat. Han hade slutat gråta men gav nu ifrån sig rossliga snyftningar som ekade illavarslande i rummets fyra väggar.
Det var så sorgligt. Så väldigt, väldigt fel på alla tänkbara sätt.
       ”Vad fan…” Adrian drog en darrig suck innan han gick bort till pojken och hjälpte honom fram till väggen.

       ”Dan. Eller… Truls Daniel Hansen. Men säg Dan.”
Det var så han hette, pojken.
       ”Adrian Nord.” Sa Adrian. ”Jag skulle ha skakat din hand nu om den inte varit, du vet, dränkt i blod.” Hans röst dog ut med det sista ordet.
       Inte rätt tillfälle att vara lustig, idiot.
Men överraskande nog så drog Dan lite i mungipan, ett tappert försök till ett leende. Han grät inte eller snyftade mer, men ibland knep han ihop ögonen av smärta och slutade aldrig pressa med en blodig hand mot magen.
       ”Är du…” Började Adrian.
       ”Skjuten.” Det var knappt så man kunde höra vad stackars Dan sa.
Skjuten. Adrian kunde inte i sina vildaste fantasier ens föreställa sig vilken smärta Dan måste befinna sig i. Som svar på hans tankar greppade Dan tag i Adrians tröja igen då smärtan rev till på nytt med sina vassa och obarmhärtiga klor. Dan blundade hårt och denna gång skrek han. Tårar rann längs hans kinder och skapade ränder i det smutsiga ansiktet. Hans hand föll igen och lämnade röda märken i tyget.
       ”Vart fan är vi någonstans? Rena rama Helvettet!” Utbrast Adrian.
       ”Vi är inte i Helvettet, tro mig. Den som förde mig hit har räddat mig från Helvettet.”
       Adrian rynkade ihop ögonbrynen. ”Vad snackar du om? Inget kan vara värre än det här, se hur du ser ut!”
Det tog ytterligare en plågsam minut för Dan att kunna prata. Han hade blivit dödligt vit i ansiktet nu. Det kunde inte vara långt kvar för den stackaren, och tanken på att bli av med det väldigt lilla sällskap han hade kvar skrämde Adrian.
       ”Du vet inte var jag kommer ifrån.” Sa Dan, knappt hörbart. ”De slog mig, sköt på mig. Jag bad dem att sluta men inget hände. Jag bad dem om… och om… och om igen. Men sen, sen så bad jag om hjälp. Jag skrek på hjälp och när jag gjorde det, så hamnade jag här.” Han gjorde en svag nick mot rummet, men Adrian såg bara Dan. Stackars trasiga Dan.
       ”Men… var är vi då?”
       ”Jag vet inte”, sa Dan, som fortfarande såg ut över rummet, ”men inte är vi ensamma i alla fall.”
       Adrian drog en förfärad suck. ”Nej, jag vet, men –”
Men mer hann han inte säga innan de hörde det skräckfyllda djupa andetaget från någon i rummet som vaknat till medvetande igen.